|| Händelsen från förr ||
Jag tänkte skriva av mig om vad som hände mig då jag va 15 år och som bearbetas eftersom och som aldrig glöms,
det är något hemskt men då mina vänner accepterar det känns de bättre.
Det är något jag inte rå för och som jag utsatts för,
något som inte är mitt fel som jag ändå fått höra att det är.
Det är några som vet om det och några av dom ha valt att lämna mig,
medans andra stannar kvar och lyssnar än på berättelser.
Dock kommer något som chockar de flesta längst ner,
något jag som barn aldrig ha fattat som jag nu förstår är fel.
Allt började då jag va 14 år (tro jag om jag inte fyllt 15).
Jag var tillsammans med en kille, (inga namn)
som gick på en skola jag skulle börja på.
Jag va kär och lycklig,
då han kanske ville mer än jag är svårt att svara på.
Vi hamnade i säng och när de började göra ont för mig ville jag sluta,
men han fortsatte och sa att de gjorde inget.
Utan att veta om det bli jag våldtagen då det är mot min vilja,
(något jag tänkt på mycket senare än då de skedde).
Några dagar senare hamnar vi på samma ställe igen i ett nytt försök,
denna gång ville jag avsluta igen men han fortsatte som vanligt.
Några månader senare av lycka och besvikelse hände något hemskt,
jag kan ha varit 15-16 år då detta skedde.
Vi var hemma hos mig då jag få ett samtal från en riktigt god vän,
vi pratade länge och avslutade med "kram".
Min pojkvän som jag hade då vart riktigt arg som märktes då jag kom upp,
hade då mitt rum på övervåningen.
Kommer in och stänger dörren då han börjar gapa och frågade vem det var,
han ha då stått å lyssnat på hela samtalet vilket gjorde mig arg.
Han kastar ner mig i sänghörnet och slänger kuddar å täcke på mig,
väldigt glad att jag fick dom iaf.
Sedan skriker han å gormar på mig om samtalet,
jag sitter ihop tryckt i hörnet och våga inte röra en mm.
Han tar tag i en vinflaska jag har i mitt rum,
höjer armen och är på väg att slå den i mitt huvud.
Han hejdar sig då det är en liten bit kvar,
men i mitt huvud går bara "döda mig inte, döda mig inte".
Efter allt vrål försvinner han,
(vet inte om han for hem eller bara ut en sväng).
Denna kille va jag förlovad med och de lustiga va att han kunde skojja om saker,
saker som:" jag gör slut nu" varpå han slänger ringer till mig.
Då jag gör samma sak mot honom bli han rasande och min kära mor står å funderar,
hör henne även fråga:" vad gör ni?" och svaret blev:" sådär ha han gjort mot mig flera gånger."
Han är inte anmäld då jag inte vågat berätta detta för någon förrän efter ca 7 år,
nu våga jag till å med skriva om det så alla få veta.
Jag är en blyg tjej som ha blivit mer rädd för att gå ut,
inte tanke på vad som hänt mig.
Går sällan ut själv utan vänner,
går jag själv tittar jag mig om hela tiden ifall nån skulle gå bakom mig.
Är extremt rädd för denna människa,
skulle jag se han vill jag bara gömma mig i någons famn.
Detta va ju ett tag sedan men som sagt,
detta få jag leva med å bearbeta.
Jag hoppas att alla förstår och accepterar detta,
å inte stöter bort mig då jag kan ha förståelse i en del saker.
Hoppas ni få en bra dag/kväll
//Skruttan
Skickar en liten styrke kram!