*han nästan mutar mig vilket jag faller för handlöst*
Smått jobbigt ibland att vara ensamstående,
känner det idag då det är extremt svårt å tygla han trots.
Tar 10 min innan jackan å skorna åker av,
å han ha då redan varit in miljoner gånger å blivit utskickad för att klä av sig.
Han kom hem nyvaken och hinner knappt vakna till riktigt innan de bli film,
stilla sittande i ca 1 timme vilket gör att energi rasar ut nu från alla håll.
Handlade vilket jag inte gör om nå mer,
inte då han är med som inte riktigt lyssnar och ha sån energi över.
Han ska vara överallt och helst samtidigt så han hinner se,
men tyvärr är han ingen bläckfisk och får nöja sig med som han är.
Hoppas bara att han leker på nu till middag och efter så man få en lugnare kväll,
ska försöka få han i säng tidigare och somna ensam som funkade förut men inte numera.
Antingen är jag en mjukis el så ha han blivit starkare då han kör över mig,
han nästan mutar mig vilket jag dock faller för handlöst.
Jag måste bli bättre på att dra gränser och följa rutinerna så allt bli lättare,
men har nog svårt att göra en rutin.
Måste börja planera bättre igen också,
lägga upp planer för varje sak som ska göras å beräkna tider och så.
Kanske ska till hjälp av schemat på kylskåpet till en början,
eller bara skriva upp på papper som sedans fästs på kylskåpet.
Han börjar bli ganska stor pojken och ska behandlas så,
inte som en liten bäbis fast jag vill ha han liten ännu.
Men det är en tanke iaf,
lika bra att börja skriva ner ett dags schema om tider och vad som ska göras.
Vi hinner mer och få mer tid till annat roligt som vi vill göra,
bara om det finns ett schema för det.
Funkade förr,
varför funkar det inte nu för??
Nåja, nårga små funderingar som fått komma ut,
iväg å skriva schema innan middagen ska tillagas.
//Anne
Tur du är en stark kvinna! De ska nog lösa sig ska du se!