skruttanne.webblogg.se

 

 

||

Jag känner ibland att vissa saker ta mer på mig än andra saker,

ibland retar jag upp mig på vissa saker mer än andra kanske gör.

Jag tycker att vissa saker är mer konstiga än andra,

tro jag ta åt mig mer av vad andra säger än jag borde.

Diagnosen är så olika på olika människor,

alla ha ju inte samma problem el svårigheter som jag har.

Jag ha inte deras svårigheter utan alla är vi olika,

känns spännande då vi alla är olika.

Det syns då jag är vän med 1 som ha samma diagnos som jag,

hen vill inte ha vänner men det vill jag.

Jag känner mig ensam utan vänner,

så vänner måste jag ha iaf för att inte bli så ensam.

Jag är ju ensamstående så ensam är jag hemma,

ensam med en pojk med sina egna svårigheter.

 

Jag kände bara i helgen att de bara blev för mycket,

att gå in å ändra något jag hade i tanken va inte alls bra å jag kände att de inte gick.

Men de gick över ganska fort tyckte jag,

innan kvällen va slut hade jag glömt de igen.

Vad andra tyckte vet jag inte men dom vet hur jag är numera,

ingen sa något utan lät mig vara vilket va bäst då.

 

Men att säga en sak å tråna å ha sig i de man vill å sedan va tvärtom,

vad ger de för intryck för andra?

Nog för att jag ha svårt att lita på folk,

jag våga knappt något numera för all rädsla.

Inget jag vill gå å vara men jag kan inte rå för det,

men jag ska få hjälp med de oxå är det tänkt.

 

Nu ska jag se programmet klart å sedan lägga mig,

trollet ska oxå sova lite tidigare så vi kan ställa om oss.

 

//Skruttan

 

||