|| Besviken till tusen ||
Att inget kan bli bra någon gång i mitt liv,
när jag ty mig som bäst så ska de finnas en hake i allt.
Jag som började så bra,
men jag tro inte jag kan må sämre ändå.
Fått mer anfall idag,
tog en 30 minuters promenad på morgonen å anfallen kom över mig.
En efter en kom,
vad ha jag gjort för att förtjäna detta?
Jag måste få hjälp med dessa anfall,
dom attackerar mig från alla håll å kanter.
Känner mig fången å fasthållen fast jag är fri,
känner trycket bo över mig.
Kan inte ta djupa andetag längre,
små korta flämtningar finns.
Varför ska allt hända mig?
Jag kan skriva en lång lista på vad jag varit med om,
allt från våldtäkt till brustna hjärtan.
Måste en människa gå igenom allt å falla ihop totalt innan något bra händer?
Måste en människa må så dåligt?
Ne, nu ska vi vända på detta blad å fortsätta på nästa.
Idag va jag till sjukgymnasten och gissa vad?
jag har en bra inledning till artros.
Vem vill veta de i denna ålder?
Ha jag blivit så gammal?
Nu är de träning på hög nivå som gäller,
trappor å stolar är mina redskap numera.
Även rumplyft å benlyft för ryggen tänkte jag köra,
nu ska kroppen få en omgång så de hete duga.
Fick höra idag av grannen att jag gått ner i vikt,
men när hände de?
Ha bara tagit mina dagliga promenader då jag kunnat å de e inte en hel vecka heller,
men nu kör vi hårt med dom också så jag kommer i form så jag slipper krämporna.
Nu ska vi baka chokladbollar då de e den dagen idag,
hade ingen aning om de men så är de.
Rulla rulla för å sen äta å äta. <3
//Skruttan